Historia - Andra Långgatan 7

Historisk bakgrund

Plan- och bebyggelsemönster från oreglerad förstad till planlagd stadsdel 

Den sanka ängen väster om det befästa Göteborg blev på 1600-talet den trånga stadens yttre hamnområde med skeppsvarv och andra sjöfartsnäringar vid älven. ”Masthugget”, uppkallat efter tillverkningen av master, växte snabbt till förstad. Handelsmännen hade långsmala egendomar med privata hamnar och inåt land odlad mark och bostäder vid Breda Vägen (landsvägen mellan det befästa Göteborg och Majorna). Hamnverksamheterna och bostäderna med sina trädgårdar skiljdes åt av Smala Vägen (Första Långgatan), som var hamnarbetarnas huvudstråk med enkla bostadshus och krogar. Privathamnarnas brädstaplar och den täta trähusbebyggelsen gjorde förstaden mycket eldfängd. Efter ett par stora bränder fastställdes för Masthugget 1823 en tidstypisk enkel rutnätsplan med långgator och rektangulära kvarter i samma längdriktning som stadskärnans 1600-talskvarter. Rutmönstret lades snett över ägogränserna. Att förverkliga denna plan blev dock möjligt först när staden beslöt att trakten fick exploateras. Masthuggsplanen var avsedd för bebyggelse av sten. Göteborgs nya byggnadsordning 1830 utsträckte förbudet mot att bygga trähus inom Vallgraven även till Masthugget – bevarade tidiga stenhus är Stigbergsliden 10 med f d Sjömanshuset från 1834. 

Ca 1860 började Masthugget regleras enligt planen 1823. Denna blev 1878 reviderad med avskurna kvartershörn (för obebyggda hörntomter) och en bred aveny mot förstaden Haga i öster, samt tillökad i söder för anpassning till den samtidigt utarbetade planen för Majorna (införlivat med Göteborg 1868). Med Andra Långgatan påbörjades utläggningen av fem ”långgator” (snett över ägogränserna) och fyra ”tvärgator” (i rät vinkel mot långgatorna). Efter hand uppfördes stenhus på rader av frånstyckade tomter vid utlagda gatudelar. Tomten 53 H (nu 9:12) avstyckades från nr 53 i 11 roten, en av ”förstaden” Masthuggets gamla privata hamnegendomar. De nya kvarteren och tomterna fick enligt byggnadsordningens föreskrifter i görligaste mån rätvinkliga gränser. I ett av de rektangulära kvarteren (nu 9 kv Slupen) behöll man dock den mot gatulinjerna sneda gränsen mellan två trädgårdar – den östra tillhörde värdshuset ”Vauxhallen”. En del av denna sneda tomtlinje utgör idag gräns mellan fastigheten 9:12 och 9:13 (Andra Långg. 7 och 9). Genom att tomten 9:12 är kringbyggd blir detta återstående minne av 1600-talets tomtstruktur mycket tydligt.

Regleringen pågick under ca 40 år till sekelskiftet 1900. Breda Vägens funktion som landsväg övertogs redan på 1860-talet av Andra Långgatan, som blev nytt huvudstråk genom stadsdelen mellan Järntorget och Stigbergsliden. Affärslivet vid gatan gynnades av den enkelspåriga hästspårvägen, som gick här 1879-1902, men butiker och andra verksamheter levde kvar sedan den elektriska spårvägen med dubbelspår anlagts 1902 i Första Långgatan. Breda Vägen utplånades successivt när Tredje och Fjärde Långgatorna med mellanliggande kvarter drogs fram under de sista decennierna före 1900. 

Masthugget under omvandling

De gamla privathamnarna med fabriker och bryggerier vid Första Långgatan skulle ett par år efter det att detta foto togs ge vika för fortsättningen västerut av kajanläggningarna vid Skeppsbron och Pustervik – ”Nya kajen” (Masthuggskajen). Skorstenen i bakgrunden tillhörde Strömman & Larsson, Göteborgs största snickerifabrik som flyttades till Hisingen. 

Andra Långgatan är vid denna tid nästan helt bebyggd och redan året efter var gluggen mellan nr 6 (till vänster med gårdsflygel) och nr 2 igenfylld av fyravåningshus på nr 4 A, B och C (8 kv Skutan). Men på bilden är ännu nr 5 och 7 synliga i gluggen (9 kv Slupen 11 och 12). 

De traditionella trevåningshusen med strama nyrenässansfasader i puts eller tegel har fått sällskap av en nymodighet på nr 7 – ett rikare dekorerat trevåningshus med en fjärde våning ovanför taklisten (”mansardvåning”) med stora fönster i takkupor. Raden av tornprydda kupor i det skiffertäckta taket skapar en unik arkitektonisk effekt i harmoni med den uttrycksfulla renässansfasaden och gör detta hus utmärkande i gatubilden. En unik byggnad i Göteborg.

Till höger ser vi Linnégatans första hus, ”Palmborgska huset”, uppfört 1882: det stora trevånings hörnhuset Linnégatan 1-Andra Långgatan 2. Byggnadens höjd, strama tegelfasad och sadeltak representerar slutfasen i en gammal göteborgsk tegeltradition. Husets södra brandmur vetter mot ”Möllerska Plantaget”, vars manbyggnad och flyglar av trä syns i bildens vänstra del. I förgrunden ser vi taklandskapet i Hagas bebyggelse vid Landsvägsgatan. 

När Möllerska Plantaget, den sista resten av Masthuggets gamla förnäma herrgårdar, rivits 1886-88 kunde Palmborgska husets brandmur motbyggas av ett ståtligare fyravåningshus i ”modern renaissance” med hörntorn och mansardvåning – Linnégatan 3-Tredje Långgatan 5 uppfördes av byggmästare Nils Vilén. Genom bygget av detta hörnhus kunde Tredje Långgatan förenas med Linnégatan, som drogs fram söderut när Vilén på 1890-talet uppförde två kvarterslånga byggnadskomplex i den nya göteborgska tegelarkitekturen (Linnég 5-11). Linnégatan 1 (8 kv Skutan nr 8) och 3 (8 kv Skutan nr 9) slogs senare samman till en fastighet (Masthugget 8:12) som blev byggnadsminnesförklarad år 2001.

Andra Långgatan 7 - Unikt i Göteborg

Sammanfattning av fastighetens viktigaste ursprungliga kulturmiljövärden 

Exteriör:

-      Den sneda tomtgränsen i väster, som avslöjas i gårdens oregelbundna form.

-      Gatufasaden med ursprunglig ornamentrik arkitektur från 1878 i bostadsvåningarna (materialkaraktär och formgivning i nyrenässansens karaktäristiska kombination av putsornament och tegel + ovanligt uttrycksfull mansardvåning med tornliknande kupor) och den stort uppglasade butikvåningen från 1913 – ett spektakulärt uttryck för affärslivets utveckling på Andra Långgatan, Masthuggets livliga huvudstråk.

-      Gårdsfasaderna med släta putsytor och varierande fönstertyper – breda 6-luftfönster markerar dels trapphusens läge och dels köken i gatubyggnadens stora förnäma lägenheter, medan höga fönster i norra flygelns nedre del markerar den ursprungliga användningen som magasin.

-      Takens utformning mot gata resp. gård som varianter av mansardtak med olika taktäckningsmaterial – arkitektoniskt anspråksfullt mot gatan, anspråkslöst mot gården.

-      Portgångens höga träpanel med ovanlig indelning och separerade kulörer.

-      Portgångens och gårdens markbeläggning med gatsten – gånghällar i porten och stenlagda gångmarkeringar på gården till trapphusen i tre gårdshörn.

Interiör (trapphus):

-      Huvudtrapphuset med sin anspråksfulla inredning och livliga färgsättning av putsväggar, plafondtak och snickerier.

-      Gårdstrapphusens rustika inredning med kalkstensgolv som med tiden fått dekorativ mönstereffekt genom rituella kryssmarkeringar, genombrutna spindelmurar, knektskyddade murhörn, enkel dekorativ färgsättning av väggar och snickerier.