BRF Silen

Vår historia

Våra hus och vår historia

Vid kanalen i hjärtat av Södertälje

Våra hus vid Västra Kanalgatan och Mälaregatan ligger i en del av Södertälje där stadens historia fortfarande går att läsa i bebyggelsen, gatorna och landskapet.

Här möts den gamla staden, Södertälje kanal och den stenstad som växte fram under 1900-talets början. Under mer än hundra år har våra hus varit bostäder, arbetsplatser, fabriks- och affärslokaler. De har byggts om och moderniserats många gånger, samtidigt som mycket av deras ursprungliga karaktär har bevarats.

Södertäljes läge mellan Mälaren och Östersjön har präglat staden under mycket lång tid. Mälaregatan hör till den äldre stadsstrukturen, och området kring dagens kvarter Silen var bebyggt långt innan de nuvarande stenhusen uppfördes.

Den äldre staden var småskalig. Trähus, gårdar och uthus låg längs gatorna, och alldeles intill fanns kyrkan och kanalen.

På äldre fotografier av Mälaregatan möter vi därför en stad som kan vara svår att känna igen i dag: låga panelade trähus, grusade gator, stora träd och små gårdsmiljöer.

Några rester av denna äldre stad finns fortfarande kvar i närområdet och bildar en tydlig kontrast mot de större hus som började uppföras kring sekelskiftet 1900.

Från trästad till stenstad

Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet förändrades Södertälje snabbt.

Den äldre trähusbebyggelsen kompletterades och ersattes successivt av större hus. Staden växte på höjden och fick en mer stadsmässig karaktär.

Kvarteret Silen blev en del av denna utveckling.

I kommunens byggnadsarkiv finns fortfarande originalritningar som gör det möjligt att följa hur bebyggelsen växte fram.

För Silen 7 finns handlingar från 1898. Huset var ett stort bostadshus med en mer villalik karaktär än de senare stenhusen och kom så småningom att försvinna under 1960-talets stora stadsomvandling.

Nedan ser du hur Silen 7 såg ut, byggnaden är som sagt riven och idag finner vi S:ta Ragnhildsgården som uppfördes åren 1966–1967 efter ritningar av arkitekten Bengt Romare.

Mälaregatan 10

Det första av våra hus att byggas

När huset på Mälaregatan 10 uppfördes i början av 1903 befann sig Södertälje i en period av stark förändring. Den äldre småskaliga trästaden höll på att ge plats åt en modernare industristad med större flerbostadshus, verkstäder, affärer och fabriker.

Nedan ser du en bild tagen under 1940-talet, då det fanns en mindre livsmedelsbutik där vi idag finner pubben Gravediggers.

Västra Kanalgatan 23

Det största huset i vår Brf

De bevarade originalritningarna omfattar flera våningsplan, sektioner, fasader och grundläggning och ger oss en ovanligt detaljerad bild av huset när det var nytt.

Huset uppfördes under en tid då bostäderna organiserades på ett annat sätt än i dag. Stora rum, höga tak och tydligt åtskilda representativa rum och serviceutrymmen var en del av tidens bostadsideal.

Men det hus som byggdes 1906 skulle inte behålla sin ursprungliga invändiga organisation särskilt länge.

En av de mer oväntade delarna av husens historia är att de inte enbart användes som bostadshus.

Under de första årtiondena av 1900-talet fanns fabriksverksamhet i delar av fastigheten.

Här bedrevs tillverkning för armén, bland annat av pälsmössor. Uppgiften om fabriken finns även bevarad i senare beskrivningar av fastigheten, där det berättas att Västra Kanalgatan 21 och 23 rymde både bostäder och fabrikslokaler.

Det innebär att människor under en period både bodde och arbetade i samma byggnadskomplex.

Fabriksverksamheten är också en viktig förklaring till något som fortfarande präglar husen: lägenheterna är långt ifrån identiska.

En del av dagens bostadsytor har sitt ursprung i vanliga bostäder, medan andra delar tidigare haft en helt annan användning.

Västra Kanalgatan 21

Nr 23 byggs ihop med nr 21

Åtta år senare fortsatte kvarterets utveckling.

Nybyggnadsärendet för Silen 5 är daterat den 19 juni 1914.

Även här finns en omfattande serie originalritningar bevarad: souterrängplan, källare, bottenvåning, bostadsvåningar, sektion och fasad.

Tillsammans visar ritningarna ett hus som från början planerades som en sammanhängande byggnad från källare till tak.

De stora bostadsrummen låg huvudsakligen mot gatan, medan kök och andra praktiska funktioner i större utsträckning placerades mot gården och husets inre.

Mycket har förändrats sedan dess, men husets grundläggande struktur går fortfarande att känna igen.

Bilden nedan från tidigt 1960-tal visar både Västra Kanalgatan 21 och 23 men även nummer 17 (längst till vänster) som sedermera revs.

1920-talet – från fabrik till fler bostäder

I början av 1920-talet upphörde fabriksverksamheten i husen och flyttades till Stockholm.

Det blev början på en av de viktigaste förändringarna i fastigheternas historia.

När de tidigare verksamhetsytorna inte längre behövdes kunde husen organiseras om. Större lokaler och större bostadsenheter delades upp och antalet lägenheter ökade. I flera fall skapades mindre bostäder.

Nya lägenhetsgränser behövde dras. Tamburer, kök och andra funktioner fick nya placeringar. Dörröppningar förändrades och nya skiljeväggar tillkom.

Det var alltså inte bara fråga om en vanlig renovering.

Husens sätt att fungera förändrades.

Det är till stor del under denna period som de började få den lägenhetsindelning som vi känner igen i dag.

Ett särskilt värdefullt dokument är en bevarad ombyggnadsritning från 1923.

Här går det att se hur huset organiserades invändigt under den period då den äldre användningen förändrades och fler bostäder skapades.

På ritningen förekommer rum som sal, rum, alkov, kök, bad, tambur och förstuga.

Ritningen är därför mer än bara en gammal planlösning. Den är ett ögonblick mitt i husets förändring.

När dagens lägenheter jämförs med ritningen går det fortfarande att känna igen delar av strukturen, samtidigt som andra väggar och funktioner har förändrats ytterligare under de hundra år som gått.

Det hjälper också till att förklara varför föreningen har lägenheter med så olika planlösningar och karaktär.

Samtidigt byggdes hela kanalen om

Full aktivitet

Medan husen förändrades invändigt pågick ett av de största byggnadsprojekten i Södertäljes och Sveriges historia precis utanför fönstren.

Den gamla kanalen hade blivit för liten för den moderna sjöfarten.

Sveriges Riksdag beslutade 1916 om en omfattande ombyggnad, arbetena inleddes 1917 och den nya kanalsträckningen öppnades för trafik 17 november 1924.

Kanalen blev bredare och rakare och en ny sluss byggdes. Syftet var bland annat att större lastfartyg skulle kunna nå Mälarens hamnar.

För människorna som bodde i våra hus måste förändringen ha varit enorm.

Utanför fönstren pågick schaktning, sprängning och muddring. Tillfälliga järnvägsspår användes för att transportera jord och sten, och ångdrivna grävskopor och annan för sin tid avancerad utrustning sattes in i arbetet.

Flera av fotografierna i vårt arkiv visar just denna period, nedan ser du schaktet för att bredda kanalen.

Sammanställt av Viktor Strååt, 2026-10-06.

Bilder och underlag kommer från Södertälje kommun, Sjöhistoriska riksmuseet och Torekällbergets museum.