Vy över området kring Hjorthagskyrkan, tagen den 21 juni 1909. Källa: Tekniska museet
Från kunglig jaktpark till industriförort
Namnet Hjorthagen går tillbaka på den kungliga jaktparken. Under 1600-talet avgränsades ett stort område kring norra och södra Djurgården till kunglig jaktpark, och 1829 stängdes hjortarna in i ett betydligt mindre område som döptes till Hjorthagen. Området hade tidigare kallats Husarhagen, efter gården Husarna som låg här redan på 1200-talet. Som stadsdelsnamn fastställdes Hjorthagen formellt först 1926. Sedan Stockholms stad 1889 köpt en del av norra Djurgården för att anlägga hamn och gasverk flyttades hjortarna till kronoparken vid Gripsholm. Värtagasverket började byggas 1890 och kunde leverera gas tre år senare, och i sydöstra Hjorthagen tillkom ett ångkraftverk som gav elektrisk ström från 1903.
Gas- och elverkets skiftarbetare behövde bo nära sina arbetsplatser, och när staden 1903 anslog medel till provisoriska bostäder blev Hjorthagen den första industriförorten innanför Stockholms dåvarande gränser.
Gatan och kvarteret
Gatorna hette från början Första gatan till Tionde gatan – en namngivning som bara förekommit i den här stadsdelen. I 1920 års stadsplan ersattes de av namn med anknytning till jakt, med motiveringen att Hjorthagen varit den sista kungliga jaktparken. Skogvaktargatan hette dessförinnan Åttonde gatan. En skogvaktare var den som på uppdrag vakade över skogen och viltet – ett yrke som passade väl in i det nya jakttemat. Artemisgatan, vars ena del tidigare hette Andra gatan, bär namn efter den grekiska jaktgudinnan Artemis, som brukade avbildas med båge och pilar tillsammans med sitt älsklingsdjur hinden. Vårt eget kvarter, Drevkarlen, hör till samma familj av namn: en drevkarl är den som vid drevjakt går genom terrängen och driver villebrådet framför sig mot skyttarna. Namnet uttalas med tonvikt på första ledet och med stumt l i andra ledet, ungefär "drev-KARN" – precis som karl uttalas "kar" och inte "karl".
Huset byggs 1963–64
Under sextiotalet byggde Stockholmshem sina sista bostäder i Hjorthagen, i kvarteren Drevkarlen och Hagelbössan. För att ge plats åt nybyggena revs de sista provisoriska bostadshusen från sekelskiftet – de äldsta i stadsdelen. Husen ritades av arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius, kända bland annat för stjärnhusen i Gröndal och Örebro. Reinius hade trettio år tidigare medverkat i projekteringen av smalhusen i "Abessinien" som anställd hos Hakon Ahlberg. Kvarteret Drevkarlen avgränsar bebyggelsen i Hjorthagen mot Dianaparken och byggdes kring en öppen gård med lekplatser. Husen håller samma behärskade våningshöjd som övriga Hjorthagen men är djupare än de äldre – drygt tolv meter – med platta tak, fasader av rött tegel, vita balkonger och portar av ek. Lägenheterna ligger två och två kring trapphusen och är huvudsakligen tre och fyra rum och kök på omkring 77 respektive 97 kvm. Det större husdjupet gör sovrummen mer långsmala och badrummen fönsterlösa.
På gården i kvarteret sattes 1967 upp bronsskulpturen "Rita" av Annie Wiberg. Kvarteren Drevkarlen och Hagelbössan rymde tillsammans 190 lägenheter.
Från hyresrätt till bostadsrätt
Bostadsrättsföreningen Drevkarlen registrerades den 2 november 1999 och förvärvade fastigheten 2001. I dag rymmer den 24 lägenheter samt två lokaler, och föreningen äger marken.
Hela Hjorthagen ingår i Nationalstadsparken, och sedan det första spadtaget togs i november 2012 har stadsdelen knutits samman med den nya Norra Djurgårdsstaden – ett nytt kapitel i ett område som byggts av och för stockholmare i drygt hundra år.
För mer Hjorthagen-historia rekommenderas skriften Hjorthagen utgiven av Bostadsföretaget Stockholmshem i samband med att att Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998.